Tankar kring vänskap

Dem senaste dagarna har jag funderat mycket kring det här med vänskap. Det är ju något de flesta tycker är viktigt, i många fall viktigast. Därför vill jag ta mig lite tid att reflektera kring vänskap och de prövningar den ställs inför...

Vi blir ju alla äldre och vänskapen som den ser ut idag kommer förmodligen te sig annorlunda om 2 år eller mer, liksom vänskapen var annorlunda vid 16 och 18, kommer den vara annorlunda även vid 24. Det är ofrånkomligt, och oviktigt. Det som är viktigt är att vänskapen finns där, oavsett att vi alla går vår egen stig. Gymnasiet kom och folk valde jobb, plugg, eller dagdriveri för vissa. En del förlora man kontakten till, men det kanske var meningen i så fall?

Det jag vill framhäva är den här vänskapen som lever och frodas på respekt, tillit och kärlek till sina närmsta vänner. En relation som trots påfrestningar, olika vägval i livet, där vissa hamnar utomlands, andra i hårt plugg eller ett slitigt jobb som tär på krafterna, en vänskap som finns kvar just på grund av att man respekterar varann. Man gläds åt varandras lycka, och respekterar det som gör en annan glad: Hobby, flickvän, annat.

Att tro att vänskapen skall förbli oförändrad vore naivt och man kan få panik över tanken att inte kunna hänga hela dagen varje dag. Men man vinner på att förbereda sig på detta och ge varann chansen att utvecklas i sina spår i livet(och alltid backa varann!)... Då kommer känslan finnas där, alltid, i vått och torrt, även om det emellanåt går veckor/månader/år mellan tillfällena då äkta vänskap visas upp...

Det jag försöker sätta ord på är en känsla som jag tror finns, eller hoppas finns, bland mina nära. En känsla av att en regnig dag på genomresa i San Fransisco, när hjulet på bilen punkterats och hotellen lyser med sin frånvaro, att i det ögonblicket kunna lyfta luren till polarn som hamnat i San Fransisco efter livets krångliga stig, och hur han/hon erbjuder ett husrum, ett leende och massa minnen, ett kärt återseende helt enkelt.

Oavsett om det är Stockholm, Sydney, San Fransisco, Sarajevo, St. Petersburg, Sao Paolo, Seol, eller Shanghai. Baskin' all over the world är mer än ett motto. One world One Love. Jag hoppas ni håller med...



/Samo

Ps. Bilden har inget med texten att göra mer än att den är fin och stämningsfull. + Att jag inte skulle banga på en roadtrip till Alaska...